Igår regnade det när jag vaknade, sen fortsatte det till och från under hela dagen. Humöret var inte på topp då jag kände att jag hade massor att göra men det är ingen höjdare och fixa rabatten med lera upp till armbågarna. Istället blev det lite rensning av förråden och ihopsamling av de saker som ska säljas på loppisen på lördag. Efter ett tag var det lunch dags. Blev korv stroganoff med ris, mums! Det var länge sen sist!! Ringde Daniela för att se hur läget var med henne, hann bara prata en kortis sen var hon tvungen att byta blöja på Elvira. Hon skulle ringa igen senare. Istället började jag kolla en film, Changeline. Den var riktigt bra, handlar om en mors kamp för sitt barn. Den gav mycket olika känslor, sorg, frustration, ilska för att bara nämna några.

Efter en stund hör jag att hundarna börjar skälla och tittar ut genom fönstret och ser en bil komma på vägen. Tänkte att det var en av grannarna tills bilen kör ner på min infart... vem fasiken kommer nu? Ingen bil jag kände igen. Kollade snabb nummerplåten, känner igen numret och kommer på att det är Daniela i deras nya bil!!!! Slängde på mig skorna och gick ut. Blev förvånad men jätteglad. Den lilla busungen var självklart med. Hon sprang med armarna utsträckta och jag fick en jättekram samtidigt som hon sa: - Hunden!!  Hon gillar hundarna massor så hon och jag gick direkt till hundgården och hälsade på Aya och Prima. Daniela sa att hon när vi pratade kommit på att hon kunde åka ut till mig istället för att at det via telefon. Mycket bra initiativ!!

När vi kom in så fick jag jättefina blommor! - Tack snälla, sa jag. Fick till svar: - Du får de för att du är du!!!  Hi hi!! Vad glad jag blev! Blev alldeles rörd! Jag kan känna att Daniela och jag har varit stöttepelare åt varandra när man kännt sig nere eller osäker, genom både graviditeter, separationer, barnuppfostran, familjebekymmer, studieproblem, jobbproblem.... jaa, genom det mest!! Det är lätt att prata och vi har samma grundsyn på mycket. Det är skönt att ha ett bollplank och bolla tankar med få se saker från en annan vinkel. Man vet att man kan ringa när som helst, den andra finna alltid i andra änden. Fast vi har så olika liv så tar vi ändå tid för varandra, det är riktigt vänskap det!! Det är underbart att jag får ta del av hennes familj, fick följa med och kolla lillebror på 3D-ultraljudet. Det var så häftigt och det är så himla kul att få bli involverad. Jag vet att om jag är nere så är det bara att åka dit och mötas av en liten rödhårig busunge som direkt kommer farandes för en kram.... då kan man inte låta bli att le en smula!! 

Tack för att du och din familj finns!

Love ya!