Vilken vecka! Har nu spenderat påsken i Idre. Vi bodde i en fin lägenhet med 12 bäddar. Lägenheten låg precis bredvid backen. Det var bara att ta på sig slalomskidorna o åka ner. Där väntade sittliften som tog oss upp på toppen och tillgång till alla backar.

Vädret har under veckan varit klart godkänt. Onsdagen var kall med snöblandat regn och blåst och torsdagen var det stora snöflingor som föll. Men de andra dagarna var kanon, sol från en klarblå himmel! Kom därför hem med en riktigt röd näsa och vita "solglasögon" runt ögonen! Ungarna såg så pigga ut med sina solbrända ansikten.

Skidåkningen gick riktigt bra, ringrostig är man väl när man inte stått på ett par skidor på länge men det löste sig. Det som var jobbigast var väl när jag skulle staka mig ett par hundra meter med en 5-åring framför mig som fick snålskjuts! Blev helt slut men det är bra träning för armarna. Likaså när Olle och Nils skulle lära sig åka skidor och man hade Nils i baken för att han inte kunde bromsa, tur att man stod på benen själv! Gustav , 7 år, däremot var kanonduktig!! Han for som en galning i alla möjliga backar. Det roligaste var att åka i svarta backen sa han. Han tyckte till och med att han och jag skulle stanna kvar i 10 veckor till. Han måste gilla sin faster!! : ) 

Under veckan blev några i familjen sjuka. Visade sig när vi kom hem att Helena, Olle, Stefan, pappa, Siri och jag själv har halsfluss. Siri har även dubbelsidig öroninflammation, stackars Sirpa-Liisa!! En riktig halsfluss-epedemi åkte vi på. Men jag tycker det redan känns bättre mot vad det gjorde igår. Sen känner jag mig rätt positiv då det kom när jag var hemma och inte i fjällen. Då hade jag blivit otroligt besviken!!!

Här hemma hade våren kommit på riktigt. Blommor blommar och isen på sjön har släppt. Fåglarna kvittrar för full hals. Kan det bli så mycket härligare! Satt ute en stund förut (ungefär det jag orkar just nu) och solen värmde som bara den. Skönt, då kan man börja på brännan redan nu så den är på plats till sommaren!

Nu ska jag fortsätta slappa i soffan!

 

Starten i Katrineholm! Familjerna samlas!  (regnar)   




Snacka om inpackad!!


  
 
Utsikten från lägenheten!


   

Myskväll, givetvis med chips o dip men även lite frukt!


 

Födelsedagsbarnet, pappa 60 år!


     

Gustav och min after ski-dryck! Min t vänster, Gustavs t höger.  (Självklart alkoholfri!)


 

Barnens favorit: Renen Aske! 


   

Gustav på after ski sista kvällen!!  Rock ´n roll!!

Nu är vi äntligen framme!

Allt började igår då jag skulle packa. Fick mitt upp i allt annat för mig att fixa håret, så numer är jag kycklinggul i håret! Inte det snyggaste men det gäller att se det positivt. Det passar till påsk! Medan väskorna packades så råkade jag klämma fingret i garderoben. Trodde jag skulle tuppa av då det gjorde så jäkla ont!! Mindes hur det var när tummen klämdes i kassaskåpet på jobbet! Fy faan vilken smärta!! Gick och la mig stressad och uppe i varv. Somnade inte förrän efter kl 01.00.

Imorse ringde klockan kvart över fem. Det var inte kul, var sååå trött. Orkade knappt stå upp men det var bara och bita ihop och sätta fart igen. Gjorde mig iordning och packade det sista. Pappa kom strax efter sex. Han for fram som en virvelvind! Swisch sa det så var mitt packat. Jag stängde och låste snabbt och sprang till bilen. Sen körde han som en biltjuv hem till dem. På vägen sa han att vi fick se hur mycket av min packning som kom med. Jag bara garvade och tänkte på att vi bara var tre vuxna och hade en hel bil att packa i. Satte mitt skratt i halsen när jag kom fram då hela bilen nästan var fullpackad, bland annat två flyttkartonger som var fulla med mat!!! Jag fick sitta i baksätet och det kändes som om man var i isoleringscell, såg knappt ut någonstans.

Det blev frukost i kallt, molnigt väder på en skolgård. Lunchen skulle sedan intas på McDonalds. Där var det dock smockat då alla andra tänkt samma tanke som oss. Istället fick det bli pizzerian som låg i närheten. Resan fortsatte mot Idre. Väl där så var det ett besök på skiduthyrningen. De bara skrattade då vi elva välde in i den lilla, lilla affären. Vi kände oss som familjen taikon! Pjäxor provades och sedan tackade vi för oss.

Vi åkte upp till vår lägenhet som är jättefin! Fyra sovrum, två badrum m dusch, en bastu och ett stort kombinerat kök och allrum. Utsikten var fantastisk!! Vi tog en promenad och fixade liftkort och skidskoleanmälan. Vi kollade också var maten ska intas på pappas 60 årsdag.

När vi kom tillbaka fick små-grabbarna prova skidorna i en liten backe precis utanför dörren. Gustav fixade det galant, han har ju åkt förut. Olle och Nils var jätteduktiga då de knappt åkt innan. Det var kul och se ddem men jobbigt att dra upp de varje gång de åkt nedför!!

Nu har kvällsmaten intagits. Mammas hemmagjorda potatismos och korv. Nu ska det slappas i soffan och laddas för den första skiddagen som börjar klockan nio imorgon bitti! Tjoho!!!

Ciao*

ps. Bilder kommer! d.s

Det här var inte det lättaste! Har under kvällen suttit och försökt få ordning på min blogg. Ville designa om den, få den att se lite bättre ut. Ge den en egen stil liksom. Men det var inte så enkelt direkt. Nu har jag lagt ned för ikväll. Sängen hägrar!! Så nu får den se ut som den gör tills jag har löst problemet.

Imorgon är det plugg hemma som gäller. Har både uppsatsen att jobba med men även tre nya texter att läsa. Ska nog gå bra, får se till att ha diciplin!!!

Ciao*

Idag har jag varit duktig och tränat. Malin och jag kör styrketräning på torsdagar mellan 18-19.30. Jag är i stort sett aldrig på humör för träning men när jag väl kommer dit och börjar så är det kul. Jag känner att det ger resultat då ryggen inte gör lika ont och att jag orkar mycket mer. Tyvärr så är det sista gången nästa gång! Efter det är det promenad som gäller. De som tränar med oss går cirka en timme lång promenad varje torsdags kväll. Detta är jättebra men jag skulle vilja ha styrketräningen också. Det fina vädret och våren som är på gång gör en ju inte sugen att vara inomhus. Men jag vill ändå inte bryta träningen nu utan snarare öka den. Hoppas på att våren snart kommer på riktigt så jag kan börja jogga. Min tanke är att om jag joggar så kan jag ta med hundarna så de också kommer ut, förena nytta med nöje så att säga! Måste hålla i styrketräningen, får göra sittups, armhävningar, ryggresningar och så vidare hemma, allt för att slippa smärtan i ryggen. Sen är det ju extra positivt om man känner sig piggare och att man slipper sitta i vassen och gömma sig i sommar!!   ; )

I höst fyller jag 30. Det har hela tiden känts som om det legat långt fram i tiden... men nu är den dagen snart här. 30...  det låter inte så farligt. Har ingen 30 års kris. Känner mig nämligen inte som 30. Förra veckan fick jag som alltid visa leg på systemet, sen säger de som jobbar att jag ska ta det som ett komplimang. Det gör jag oxå!  Ser tydligen ut att vara 10 år yngre, fatta vad fräsch jag kommer va när jag är 50!!  : )  Det som jag snarare kan märka av det är att alla andra tycker att när man är i en viss ålder ska man vara på ett visst sätt, se ut på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt och så vidare. Jag tycker bara att man ska få vara den man vill vara, så man trivs med sig själv och känner sig nöjd. 

Känner mig fortfarande som 25, har inte åldrats en dag. Har barnasinnet kvar, vilket jag tycker är viktigt. Gäller att finna en balansgång mellan barnasinnet och det "vuxnalivet". Jag lever dock inte det liv som många anser att man ska göra vid 30. Tror snarare att människor runt omkring mig lider av "min åldersnoja". De frågar hela tiden om jag träffat någon, verkar som om det är konstigt att vara 30 och singel. Sen kan det vara bra att folk tänker sig för, de vet inte allt som händer i mitt liv. De kan inte veta om jag träffat någon jag tyckt om o sen blivit sviken. Man får nog tänka sig för. Detsamma gäller när man oxå ibland hör att: - Ja, min dotter fick barn för en månad sen. Hon är ju 30 och klockan tickar så det var väl på tiden. Då kan jag känna att jag blir irriterad. Folk får faktiskt tänka sig för. De vet inte vad de som de pratar med har varit med om. Det kan vara människor som kanske inte vill ha barn, som inte kan få barn eller som helt enkelt inte känner sig redo. Finns många olika orsaker!!

Jag funderar på hur jag ska fira min stora dag. Ska jag ha fest med släkt och vänner? Ska jag bara fira som vilken födelsedag som helst? Eller ska jag bege mig bort på äventyr och inte fira alls?

Får ta tag i den planerna under sommaren. Nu är det en hel del annat som taar upp min tid, så som den älskade uppsatse!  (hoppas ni uppfattade ironin)

Ciao*

Sitter i soffan, nyss hemkommen från överraskningsfesten som ordnades för min kusin och hans kompis som båda fyller 30 år i veckan. Allt var väldigt välordnat. När vi kom dit fick vi välkomstdrink och snittar. Efter det så kom födelsedagsbarnen som redan vid klockan 14 hade blivit tilldelade uppdrag som de skulle genomföra. Det var allt ifrån att leta reda på tennisbollar till att köra en serie i bowling. Deras äventyr slutade i en lokal där vi, släkt och vänner, stod och väntade. Vi sjöng och hurrade och sedan var det dags för smörgåstårta. Maten avslutades med vanliga tårtor av olika slag. Under tiden hölls det lite tal. Min familj hade förberett ett litet tal som handlade om kusinens framfart genom livet. Olika minnen som vi ville dela med oss till de övriga. Det var mycket lyckat! Blev också en liten tipsrunda med frågor om födelsedagsbarnen bland annat. Mitt lag vann inte, det kan jag villigt meddela (men det berodde inte på mig = ) ). Det var en mycket trevlig tillställning i trevligt sällskap! Alla verkade nöjda, inte minst födelsedagsbarnen själva.

Detta fick mig då att tänka på den dagen som kommer om cirka 8 månader. Den man tror man har gott om tid till men som sedan närmar sig med väldans fart. Hur tänker jag fira min 30 års dag? Blir det med fest, vanligt kalas eller kommer jag se till att inte vara hemma...? Det är kul att fira med vänner och släkt, att alla samlas. Men det kräver också en hel del jobb, planering och pengar. Vanligt kalas är bra, men det är samma gamla visa: Vad ska jag bjuda på? Vilka dyker upp? Kommer vi få plats på mina 46 kvm? Att åka bort på sin födelsedag är ingen tokig tanke... men vart och med vem?

Hmm... detta tåls att fundera på! Det är ju ändå ett tag kvar, så man vet aldrig vad som händer tills dess! 

Sitter i soffan och dricker té och äter smörgås efter att ha varit och tränat. Ska försöka hålla i att styrketräna en gång i veckan och sedan köra någon form av konditionsträning också. Måste börja röra på mig och få lite energi, kom av mig med allt sånt över jul. Det gäller bara att bestämma sig, ha lite jävlar anamma!! Ikväll hade jag ingen lust att laga någon mat. Är så tråkigt att laga mat åt sig själv, blir inte samma sak. På tv:n visas "Vad blir det för mat" med Per Morberg. Det är ett roligt program, man blir så sugen på att ställa sig i köket och pröva sina vingar. Många tycker inte om honom och tycker att det är osmakligt när han kör ner fingret och smakar av maten. Jag tycker själv att det har sin charm. Det är ju så man gör, han känns så naturlig. Sen gillar jag att han lagar mat av vilt och att det är så olika typer av rätter. Det bästa är dock hans kök. Helt otroligt snyggt!! Så skulle jag kunna tänka mig att ha mitt kök i mitt blivande hus. Då jäklar ska det lagas mat!!  

Det var skönt med en paus, att få ta en break och upptäcka att det faktiskt finns en värld utanför skolan. Att komma bort, att släppa allt för en stund. Inga måsten och inga bekymmer. Ibland känns det som om man går i samma gamla skor hela tiden, härligt att få lite nya intryck! Se människor av blandat slag myllra omkring, vissa med ett speciellt mål i sikte, andra dit strömmen för dem. Undrar var de var på väg... till stan för att handla det senaste modet, hem från jobbet för att skynda vidare till träningen för att pressa ur den sista lilla energignutta som finns kvar efter arbetsdagen eller kanske hem för att krypa upp i soffan för att umgås med någon de tycker om. Alla har sin egen väg. Sina egna mål med dagen och med livet i stort.

I våras lärde jag känna en ny bekantskap. Tyckte hon verkade helt ok, men mer än så var det inte, jag kände henne inte. Några månader senare började vi umgås allt mer och jag insåg att vi nog hade lite gemensamt. Vi har samma namn, fyller år dagarna efter varandra (skiljer dock ngr år), båda har funderat på polisutbildningen, har föräldrar som byggt hus för ca 5 år sedan (Sandbacka/Sandbacken). Vart eftersom vi lärt känna varandra så har vi bara hittat fler o fler likheter; ordna partyn, barnnamn vi gillar, hundintresse, shopping, gå ut o dansa, fika, musik..... skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Vi tycker lika om mycket och vi påminner om varandra till sättet (jag mer pratglad o sprallig o hon mer lugn o sansad, men tänder till fortare!) Nu känns det som om vi har känt varandra hur länge som helst och hon har blivit en av mina närmaste vänner!! Tack för att du finns och att du bryr dig! Gillar dig stenskarpt!!!!!!!!

Häromdagen frågade min 5-åriga guddotter mig om jag har en killvän. Jag svarade nej, sen slog det mig att jag inte visste vad hon menade med killvän. Var det en killkompis eller pojkvän? Hon kunde inte förklara så jag frågade om hon hade en. Hon sa att en pojke hos hennes dagmamma var hennes killvän. Jag frågade om Malin hade en och hon svarade att ja, hon har ju Pöntus. Frågade om mormor hade någon, svaret förvånade mig då hon sa nej. Men sedan sa hon: Ja, hon har ju morfar förståss! Tyckte inte att jag med den informationen kunde säkerställa vad killvän betydde för henne. Frågade därför återigen och hon svarade att om en tjej möter en kille på stan så blir deras hjärtan till ett!! Wow, tänkte jag!! Vilken underbart härlig förklaring!

I min kropp och i mitt sinne har jag en känsla, en känsla jag inte kan förklara i ord.  Jag blir villrådig, osäker ... litar inte på mig själv. Säger och gör saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra, det är inte jag. Känner inte igen mig själv. Mina tankar snurrar, det känns som en berg-o dalbana. Vet inte hur jag ska få mitt sinne i balans, hur jag ska samla mina tankar. Jag hoppas, jag önskar, jag drömmer...

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Sonja Aldén