Sitter i soffan och dricker té och äter smörgås efter att ha varit och tränat. Ska försöka hålla i att styrketräna en gång i veckan och sedan köra någon form av konditionsträning också. Måste börja röra på mig och få lite energi, kom av mig med allt sånt över jul. Det gäller bara att bestämma sig, ha lite jävlar anamma!! Ikväll hade jag ingen lust att laga någon mat. Är så tråkigt att laga mat åt sig själv, blir inte samma sak. På tv:n visas "Vad blir det för mat" med Per Morberg. Det är ett roligt program, man blir så sugen på att ställa sig i köket och pröva sina vingar. Många tycker inte om honom och tycker att det är osmakligt när han kör ner fingret och smakar av maten. Jag tycker själv att det har sin charm. Det är ju så man gör, han känns så naturlig. Sen gillar jag att han lagar mat av vilt och att det är så olika typer av rätter. Det bästa är dock hans kök. Helt otroligt snyggt!! Så skulle jag kunna tänka mig att ha mitt kök i mitt blivande hus. Då jäklar ska det lagas mat!!  

Det var skönt med en paus, att få ta en break och upptäcka att det faktiskt finns en värld utanför skolan. Att komma bort, att släppa allt för en stund. Inga måsten och inga bekymmer. Ibland känns det som om man går i samma gamla skor hela tiden, härligt att få lite nya intryck! Se människor av blandat slag myllra omkring, vissa med ett speciellt mål i sikte, andra dit strömmen för dem. Undrar var de var på väg... till stan för att handla det senaste modet, hem från jobbet för att skynda vidare till träningen för att pressa ur den sista lilla energignutta som finns kvar efter arbetsdagen eller kanske hem för att krypa upp i soffan för att umgås med någon de tycker om. Alla har sin egen väg. Sina egna mål med dagen och med livet i stort.

I våras lärde jag känna en ny bekantskap. Tyckte hon verkade helt ok, men mer än så var det inte, jag kände henne inte. Några månader senare började vi umgås allt mer och jag insåg att vi nog hade lite gemensamt. Vi har samma namn, fyller år dagarna efter varandra (skiljer dock ngr år), båda har funderat på polisutbildningen, har föräldrar som byggt hus för ca 5 år sedan (Sandbacka/Sandbacken). Vart eftersom vi lärt känna varandra så har vi bara hittat fler o fler likheter; ordna partyn, barnnamn vi gillar, hundintresse, shopping, gå ut o dansa, fika, musik..... skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Vi tycker lika om mycket och vi påminner om varandra till sättet (jag mer pratglad o sprallig o hon mer lugn o sansad, men tänder till fortare!) Nu känns det som om vi har känt varandra hur länge som helst och hon har blivit en av mina närmaste vänner!! Tack för att du finns och att du bryr dig! Gillar dig stenskarpt!!!!!!!!

Häromdagen frågade min 5-åriga guddotter mig om jag har en killvän. Jag svarade nej, sen slog det mig att jag inte visste vad hon menade med killvän. Var det en killkompis eller pojkvän? Hon kunde inte förklara så jag frågade om hon hade en. Hon sa att en pojke hos hennes dagmamma var hennes killvän. Jag frågade om Malin hade en och hon svarade att ja, hon har ju Pöntus. Frågade om mormor hade någon, svaret förvånade mig då hon sa nej. Men sedan sa hon: Ja, hon har ju morfar förståss! Tyckte inte att jag med den informationen kunde säkerställa vad killvän betydde för henne. Frågade därför återigen och hon svarade att om en tjej möter en kille på stan så blir deras hjärtan till ett!! Wow, tänkte jag!! Vilken underbart härlig förklaring!