Sitter och tittar ut genom fönstret och ser solen gå ner över skogen. De senaste veckorna har varit fyllda med aktiviteter av alla slag. Jag har praktiserat, varit barnvakt, gratulerat barn, varit på jakt-mässa, hundkurs med mera. Jag har hållt mig sysselsatt kan man lugnt säga.

Allt detta har jag kunnat njuta av för att jag har en mamma och pappa som bryr sig. Ibland kan jag känna att jag skulle kunna bli tokig på dem, att jag blir arg, ledsen och besviken. Jag tar illa vid mig av det de säger. Det känns inte som de förstår, som barn brukar säga: Har de aldrig varit unga?

Dock vet jag att de ställer alltid upp för mig och mina bröder. De finns alltid där! Det är bara att lyfta luren.... Vi har tur som har våra föräldrar.

När jag i höstas blev tvungen att hitta en ny tillvaro i livet så ställde de upp. När min bil har kraschat (vilket är ofta) så har pappa, i stort sett dag som natt, hjälpt mig lösa problemen. Hundvakt är något som de också har hjälpt mig med. Mina bröder har fått hjälp med barnvakt, husbyggen, tomtsightseeing och mycket mer.

Mina bröder med familjer har också funnits där för mig. Stöttat och hjälpt till på de sätt de kunnat. Vi försöker alla att hjälpa varandra med de medel vi besitter.

Jag är glad och stolt över min familj!        I love you!!

Barn.... dessa underbara små varelser!

När jag får träffa mina brorsbarn, släktbarn eller vänners barn så blir jag alldeles varm i kroppen. Dessa små personligheter som alla har sin egen charm. Det finns inget härligare än att höra de filosofera, se de komma underfund med hur saker och ting fungerar och att se de upptäcka att de lärt sig något nytt. Deras livsglädje smittar av sig och man känner hur hela ens eget väsen fylls med deras skratt, kramar och bus. Det känns härligt att kunna träffa dessa barn och då veta att man får sina batterier påfyllda av deras energi. De är min egen depå på den racerbana som jag kallar livet!

Se bara på Gustav som ska fylla 6 år! Han cyklar runt på sin cykel, hoppar, stegrar och provar alla möjliga tricks. Tomas som är frågvis om allt och inget. Tore som ser på en med sina stora ögon och som tycker man har världens coolaste bil, fast den är rostig, skitig och inte ens min. Hans syster Sigrid som jag inte lärt känna än, men som är söt som få. Nils som är stor i orden och som vill hålla i kopplet men släpper taget så fort hunden tittar åt hans håll. Elvira som har sin fagra hårman i välkammade toffsar och som får alla runt henne att skratta. Tea som är en riktig prinsesstjej men envis som synden. Olle som hjular på gräsmattan och som gör allt som hans storebror gör. Och sist men inte minst Siri som är så flicksöt men med ett temperament som heter duga och som säger att hennes pappa heter fy faan!

Kan det verkligen bli så mycket bättre?!!!!

Vet du vad jag plötsligt kom på när jag var ute och rensade rabatten?

Jo, att jag i och med att jag blev singel inte har någon semesterresa att se fram emot. Det är inte bara det att jag blev dumpad, att saker skulle sorteras och delas, att släkt och vänner frågar vad som hänt utan också att jag blev av med min semesterresa.

Jag som såg fram emot att få åka långt bort och bara slappa och tänka på mig själv (och lite på ngn annan ; ) ) för en stund. Jag hade ju tänkt ta med både min fina bikini och en flaska solskyddsfaktor. Jag hade tänkt resa med ett mission att lära de som bor over there, dvs Canada , hur vi svenskar firar midsommarafton. Se de skutta runt på stranden och försöka sjunga små grodorna, det hade förgyllt min sommar vill jag lova!

Min nedräkning började den dag som jag lämnade Canada förra gången för att åka hem och beställa en ny resa. Jag hade härliga drömmar inför resan. Jag skulle äta på mysiga restauranger, ligga på stranden för att sola och läsa bok efter bok och sitta nära någon jag tycker om och se på när solen går ner över havet. Jag skulle juta av livet och den stund som min förra kärlek och jag skulle få tillsammans!

Men någon bestämde att det inte skulle bli så, så jag har väl inget annat val än att fortsätta drömma!

Idag har jag jobbat. Jag har arbetat ute i strålande solsken hela dagen. Gissa om jag är brun??!!??  Näpp, det är jag inte... snarare RÖD! Mina armar har nästan samma färg som kräftans klor och min nacke svider. Varför lär man sig aldrig?

När man var liten så blev man alltid noga insmörjd i solskyddsfaktorså det borde nästan finnas i arvsanlagen. Åker man utomlands så ligger den väl nerpackad i väskan. Men när den första riktigt sommarsolen tittar fram här i Sverige så förstår man inte alls vad det är frågan om, man blir alldeles handfallen. Man kan jämföra det med hur lamslaget Stockholm blir på vintern då det råkar komma lite snö! Man blir helt tagen på sängen.

I år var jag dock duktig och förberedde mig med lite fusksol i solariet, men vad hjälpte det när man står 6 timmar i strålande solsken utan solskyddsfaktor?! Inte ett dugg, tyvärr! Men brun blir jag..... så småningom iallafall.

I år ska det dock bli kul att kunna gå till stranden i en fin bikini. Har under de senaste sex månaderna gått ner cirka 10 kilo. Det ni! Tyvärr så har det inte försvunnit så mycket över rumpa, mage och lår som jag kanske helst hade önskat, utan det är mina stackars små skyddslingar som har råkat mest illa ut. Det finns inte så mycket kvar av det som en gång var, till min stora sorg. Men man får vara glad än då eftersom jag nu kommer i min gamla, fina bikini och inte behöver köpa någon ny. YIPPIE!! Så det enda jag behöver införskaffa nu är en stor flaska SOLSKYDDSFAKTOR!!

Oj oj oj! 

Då var det dags! En alldeles egen blogg... som är BARA min!  Wow!

Sitter här i mitt lilla slott i skogen. Solen skiner och himlen är klarblå. Det luktar nyklippt gräs och fåglarna sjunger för full hals. Jag njuter av att se blommorna blomma och trädens löv fladdra i vinden. Längtar tills man kan slänga på sig baddräkten för ett ljummet kvällsdopp i sjön tillsammans med vänner och därefter njuta av en middag med grillat. Snart är det dags, iallafall om värmen håller i sig.

Har en hel del att sätta tänderna i här ute. Är inte van vid trädgårdsarbete men jag gör det som jag tycker verkar behövas så som att kratta, vattna och rensa. Har upptäckt att jag gillar att få lite skit under naglarna. Tar en hel del hjälp från min kära pappa. Han är den som får lära mig hur gräsklipparen fungerar, hur man sätter på vattnet i pumphuset osv. Men en sak får han fortfarande göra: tömma råttfällorna! Så modig har jag inte blivit än, men vem vet..med tiden så kanske.

Just den här årstiden är helt underbar ute på landet. Tur bara att man inte är pollenallergiker!

Annars då..? Jo jag pluggar på, otroligt sakta men säkert. Har snart gjort halvtid.... suck! Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Jobbar extra i en mataffär i min gamla hemstad Nyköping. Det är däremot jättekul. Alla är väldigt trevliga och hjälper till så mycket de kan med att svara på alla frågor som jag har kring arbetet.

Tränar Prima för fullt för att så småningom kunna starta henne på jaktprov. Har anmält oss till ett unghundsderby tillsammans med Titti och Mettis. Får se om vi kommer med, spännande är det! Har inga direkta förhoppningar, skulle bara vara kul och prova för att se hur det går till och var vi ligger i träningen.

Är sen ett par dagar tillbaka singel. Känns konstigt och jag tror inte jag riktigt har förstått det än. Vet inte riktigt hur det gick till men så är det iallafall. Mitt ex är i Canada och pluggar och jag tror att det hade något med saken att göra. Bara att kämpa på så överlever man väl det här också!

Detta var det första inlägget i min blogg. Här kommer jag fortsättningsvis skriva om mina tankar och funderingar kring livet i största allmänhet. Kommer att bidra med både skratt och tårar beroende var i livet jag befinner mig. Har mycket här upp i knoppen som kan behöva komma ut i skrift, känns som om det är lättare att få rätsida på saker och ting då. Så detta får bli min väg till någon slags reda i all oreda!