Barn.... dessa underbara små varelser!

När jag får träffa mina brorsbarn, släktbarn eller vänners barn så blir jag alldeles varm i kroppen. Dessa små personligheter som alla har sin egen charm. Det finns inget härligare än att höra de filosofera, se de komma underfund med hur saker och ting fungerar och att se de upptäcka att de lärt sig något nytt. Deras livsglädje smittar av sig och man känner hur hela ens eget väsen fylls med deras skratt, kramar och bus. Det känns härligt att kunna träffa dessa barn och då veta att man får sina batterier påfyllda av deras energi. De är min egen depå på den racerbana som jag kallar livet!

Se bara på Gustav som ska fylla 6 år! Han cyklar runt på sin cykel, hoppar, stegrar och provar alla möjliga tricks. Tomas som är frågvis om allt och inget. Tore som ser på en med sina stora ögon och som tycker man har världens coolaste bil, fast den är rostig, skitig och inte ens min. Hans syster Sigrid som jag inte lärt känna än, men som är söt som få. Nils som är stor i orden och som vill hålla i kopplet men släpper taget så fort hunden tittar åt hans håll. Elvira som har sin fagra hårman i välkammade toffsar och som får alla runt henne att skratta. Tea som är en riktig prinsesstjej men envis som synden. Olle som hjular på gräsmattan och som gör allt som hans storebror gör. Och sist men inte minst Siri som är så flicksöt men med ett temperament som heter duga och som säger att hennes pappa heter fy faan!

Kan det verkligen bli så mycket bättre?!!!!