I min kropp och i mitt sinne har jag en känsla, en känsla jag inte kan förklara i ord.  Jag blir villrådig, osäker ... litar inte på mig själv. Säger och gör saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra, det är inte jag. Känner inte igen mig själv. Mina tankar snurrar, det känns som en berg-o dalbana. Vet inte hur jag ska få mitt sinne i balans, hur jag ska samla mina tankar. Jag hoppas, jag önskar, jag drömmer...

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Sonja Aldén