Min Morfar!

Ja det var en kväll i juni, då när sommar´n är som bäst. Hon dansade för morfar som hon gillar allra mest. Hennes morfar satt och nynna på en sommarmelodi. Plötsligt spratt det till i gubben, han blev ung och han blev fri! 

Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna och så spottade han ut snuset och sa min sköna får jag lov. Hon var vacker. Han var stolt, rak i ryggen som en fura. Det va sommar, de va glädje och de dansade och sjöng!

Min älskade morfar har idag 18/11 lämnat oss i stor sorg och saknad! Denna melodi av Lasse Berghagen påminner mig om min otroligt dansanta, sångglada och spralliga morfar. Jag har många härliga minnen av honom!

Jag älskar dig, Morfar!

Jeg vet inte hur jag kunnat missa detta. Jag hade ingen aning om att han gått bort. Då förstår jag vad du menade med att du "fanns där för din mamma", när jag frågade hur det var. Jag förstår också att du var ledsen. Allt faller på plats, inte konstigt att du varit lite nere. Han har ju varit gammal länge, men på något sätt kändes det som att han alltid skulle leva vidare. Men det gör han ju på sätt och vis, i våra minnen, er kärlek, genom ert blod. Jag känner med dig!



Tack för att du finns, vi verkar betyda rätt mycket för varandra. Jag finns alltid här om du behöver prata. STOR KRAM