I väntans tider.

Man går o väntar, vankar av och an. Väntar på att det ska hända.
Man funderar, man undrar, man frågar.
Känns som om man tjatar. Men man är ju nyfiken, man vill veta.
Ingen kan dock svara på det. Inte ens de som står närmast vet, de frågar sig också.
När kommer det att ske? När är det dags?

När kommer lillebror?

Hahahah....ja envisa unge, KOM UT nån gång. Känns som om jag är gravid tillsammans med min släkt och vänner. Alla går på helspänn. Lite coolt faktiskt att man kan dela med sig av sin gravditet ... ;)

Lugn och fin! Han kommer när han kommer och det blir på midsommardagen för då flaggar alla för honom. Bra, va? Kram