Stora tårar rullar ner för min kind! På tv:n sitter en man och berättar om när han miste sin fru i bröstcancer för 20 år sedan och lämnade honom med tre döttrar. Han berättar vidare att hans yngsta dotter får cancer när hon är 27 år gammal. Hon opererar bort båda sina bröst i förebyggande syfte. Hon får cellgifter osv. Efter några månader får hon ont i ryggen och det visar sig att cancern har spridit sig till skelettet. Hon får sin högsta dröm uppfylld, hon får gifta sig! Hon kommer inte kunna få egna barn så hennes äldre syster vill att hon ska va med på förlossningen av hennes dotter. Bebisen kommer en månad för tidigt, vilket visar sig vara bra då den äldre systern en månad efter födseln upptäcker en tumör. Läkarna vet då vilken behandling hon ska ha tack vare att den yngre systern fått det först. Tre och en halv månade efter sitt bröllop dör hon, 28 år gammal. Systern lever och är på väg att tillfriskna och den tredje systern har inte ärvt cancergenen så hon är frisk!!!

Man ska nog vara mer tacksam över sitt liv än vad man är... Tror inte att man förstår det förrän man hamnar i en situation där man själv blir allvarligt sjuk eller skadad eller att någon i ens närhet blir det... Sorgligt att det ska va så... 

Själv har jag bidragit med pengar och jag bär även ett rosa band för att visa att jag stödjer forskningen för bröstcancer!


Vad har du gjort???